(Mel.: O Jesus, åpne du mitt øye)
Vad är ditt hopp för evigheten,
Vad är den grund du vilar på?
Skall du en gång nå saligheten,
Skall sist du utanför få stå –
Till evigt mörker bort få gå?
Ej grunden du i hjärtat finner,
Fast där du gärna söka vill.
Det hoppet ut i sanden rinner,
Och himlaporten slutes till,
För evigt, evigt slutes till.
Vad är mitt hopp för evigheten –
O Jesu, fråga mig var dag!
Du grunden är til saligheten –
Allt annat hopp ifrån mig tag
Och utav nåd mig till dig drag!
Du kom hit ned i rätta tiden
Och göt ditt blod på korsets stam.
Du ensam stred den hårda striden,
Uti din död du seger vann
Och blev vårt hopp, o du, Guds Lamm.
I din förtjänst, den manteln vida,
O Jesu, svep mig riktigt in!
När syndasåren bittert svida,
Ack, säg mig då, att du är min,
Att också jag får vara din!
I liv och död här får jag vila:
Det hoppet kommer ej på skam.
Till Jesu famn jag städs får ila,
Och han mig bär till målet fram;
Av honom buren når jag hamn.